|
|
|
|
Patientberättelser om tandställningar
Jag har haft förmånen att intervjua tandregleringspatienter som prövat på olika metoder och kan berätta hur det var för dem. De flesta är vuxna och den stora fördelen är att de kan tala om hur det blivit efter behandlingen på lång sikt. Berättelserna anknyter först och främst till ämnena som tas upp på den här hemsidan och har valts ut för att passa sajtens inriktning. Det här är alltså inget tvärsnitt av folk som haft tandställning – dessa kan man så att säga ändå hitta på olika forum och bloggar på nätet.
Har du en egen historia du vill berätta och kanske få upplagd här? Jag är väldigt tacksam för alla typer av historier ni vill dela med er av som rör tandställningar och tandreglering – positiva som negativa. Skriv till mig på:
Samtliga namn är fingerade. Min egen berättelse kan ni läsa under tandställning – min historia.
Käkledsproblem till följd av tandreglering
Denna berättelse kommer från Anne från Storbritannien som när hon var 12 år rekommenderades att dra ut fyra tänder och bära tandställning. National Health Service betalade för behandlingen. Hon har idag stora problem med käkleden (TMD) och behandlas med en ny sorts tandregleringsmetod som ännu inte finns i Sverige.
Den ortodontiska behandlingen genomfördes när jag var 12 år. Jag remitterades först till en vanlig tandläkare för att dra ut fyra kindtänder. Jag kan inte minnas att jag hade något bettfel eller speciellt trångt i munnen, utan den anledning som gavs var att man skulle göra plats för att mina visdomständer skulle komma fram ordentligt så att man inte skulle behöva dra ut dem i framtiden. Det fanns ingen annan anledning vad jag vet. Jag var ju bara 12 när det här hände och jag förstod inte och kommer inte ihåg om det förelåg något bettfel. Men jag vet att jag aldrig stört mig på att något skulle ha varit fel med mina tänder. Jag minns det som om de var ganska raka. Jag gjorde detta för att jag skulle slippa dra ut visdomständerna senare. Visdomständerna kom också mycket riktigt när jag blev äldre men det fanns inte mycket plats för dem ändå. Jag fick ont i öronen och trodde att visdomständerna kunde vara orsaken till det så jag lät ta bort dem i överkäken. De kom alltså upp helt och var lätta att dra ut men det var väldigt trångt för dem och det kändes som om de tryckte fram alla mina andra tänder. Personligen tror jag inte att den ortodontiska behandlingen skapade den extra plats baktill i munnen som jag fått förklarat för mig.
Behandlingen var klar när jag var 14. När jag blev 18 började jag märka att min käkled på höger sida knäppte varje gång jag öppnade munnen men vid den tidpunkten gjorde det inte ont. När jag blev 23 blev jag plötsligt väldigt dålig och många symptom uppstod: Smärta i ansiktet och öronen, yrsel, huvudvärk och ryggvärk. Allt detta uppstod väldigt snabbt och sedan dess har det varit på det här viset. Ungefär samtidigt började jag märka att det började knaka i min vänstra käkled när jag bet i något. Jag hade ingen aning om att dessa symptom uppstått på grund av käkleden. Jag har träffat många allmänläkare, doktorer och tandläkare angående symptomen och ingen kunde räkna ut att de berodde på käkledsdysfunktion. Många läkare sa att mina symptom berodde på stress men jag vet nu att de beror på käkleden.
Jag behandlas nu av en privat tandreglerare i England som specialiserat sig på att behandla temporomandibulär dysfunktion. Han är medlem av BSSCMD. Det gjordes en magnetröntgen (MRI) av min käke vilket visade att jag hade förskjutna diskar med reduktion på båda sidorna.
Min nuvarande tandreglerare förklarade att min överkäke är för smal. Han berättade att mina käkar är V-formade och smala i stället för U-formade som är idealet. Överkäken är tydligen extra viktig eftersom tungan ska kunna vila där. Han säger att behandlingen med utdragna tänder och tandställning kan ha orsakat den smala V-formade överkäken, särskilt om framtänderna flyttades bakåt för att täcka hålen efter de utdragna tänderna. Metoden som användes på mig som barn gör överkäken smalare och skapar mindre plats för tungan vilket gör att den hamnar längre bak. Men han är noga med att säga "kan ha orsakat" eftersom han inte har tillgång till mina tidiga journaler och för att detta ämne är kontroversiellt. Metoden han själv använder på barn är en metod där man inte drar ut tänder utan i stället förstorar käkarna och formar dem som ett U för att de ska passa till tänderna. Hans metod är inte standard så han måste informera sina patienter om metoderna som är mera mainstream. Han sa att det inte fungerar omvänt – det är alltså inte ett tvång för dem som använder standardmetoderna att informera om alternativa metoder där man inte behöver dra ut tänder.
Han förklarade också att min underkäke är positionerad för långt bak vilket har orsakat käkledsproblemen. Eftersom platsen i överkäken är för liten tvingas nämligen även underkäken längre bak på grund av att underkäkens position bestäms av var någonstans tänderna möts. Och eftersom underkäken är för långt bak så är käkledens kondyler också för långt bak för ledutrymmet och detta har tryckt käkledens diskar ur deras normala läge vilket också mina röntgenbilder visat.
Jag vet inte om jag haft ett underliggande käkproblem som barn innan jag gjorde behandlingen med att dra ut tänder och ha tandställning men jag märkte inte av några besvär förrän jag blev 18. Så tandregleringen som gjordes på mig som barn förvärrade antingen ett redan befintligt problem eller orsakade ett problem. Den korrigerade helt klart inte något existerande käkproblem.
Behandlingen jag får nu går ut på att i stort sett reversera tandregleringen jag fick som barn och att korrigera min käkledsdysfunktion. I behandlingen används en avtagbar skena som går över kindtänderna i underkäken som måste bäras dygnet runt och funktionell ortodonti för att föra fram underkäken och förhoppningsvis återplacera diskarna som hamnat fel. Skenan gör att underkäken kan flyttas fram och den har inte med tänderna att göra – och det var ju just tänderna som gjorde att min underkäke hölls för långt bak. På detta sätt kommer käkleden att fungera mer normalt. Jag har fått en ALF-apparat som ska göra min överkäke bredare och fast tandställning. ALF-apparaten förstorar överkäken något vilket skapar mer rum för tungan och hjälper underkäken att flyttas framåt.
ALF-apparaten kan förstora överkäken på vuxna utan kirurgi. Den använder väldigt mild kraft och jobbar med samma principer som cranial osteopati. Den principen går ut på att benen i kraniet är i ständig rörelse och kan omformas när lätt tryck appliceras, även på vuxna. ALF-apparaten hjälper till att korrigera placeringen av kraniets ben och avhjälper eventuella störningar i dessa.
Störningar i kraniet efter utdragning av tänder och tandreglering
Paul är en 50-årig irländare som drog ut tänder och hade tandställning som tonåring. Detta ledde till problem som vände upp och ner på hela hans liv. Han har nu fått hjälp med sina besvär genom kirurgi och funktionell tandreglering med ALF.
Jag började få problem för ungefär 10 år sedan. Det började väldigt långsamt och sedan blev det värre och värre. Först kände jag ett svagt tryck på vänstra sidan av ansiktet vilket diagnostiserades som bihåleinflammation. Jag började gnissla tänder och slita ut dem och jag fick problem med att andas ordentligt. När underkäken är för långt bak blockerar tungans bakre del luftvägen och då tenderar man att börja andas genom munnen. Jag vaknade alltid upp med snustorr mun. Trycket på mitt ansikte förvandlades till smärta och det var en tandläkare som sa att jag hade temporomandibulär dysfunktion så jag fortsatte på den vägen eftersom det verkade mest logiskt.
Diagnosen var alltså TMD med en klass 2, division 2 malocclusion. Jag gick till en specialist i USA, Dr. Brendan Stack som är en förgrundsfigur inom forskning på käkdysfunktion. Jag hade förskjutna diskar i båda käklederna och kondylerna var krökta p.g.a. att mitt bett fixerats i fel position som tonåring. Jag använde en pivot appliance i ett år för att försöka få diskarna i rätt position men till slut behövde jag ändå opereras. Operationen lyckades. Jag har inga knäppningar, inga avvikelser i öppningen av munnen och öppningen är 52 mm vilket är normalt. Jag kan inte heller lokalisera någon smärta i käkleden eftersom inflammationen har avtagit. Jag måste nu använda en omplaceringsapparat för att behålla den korrekta, vertikala dimensionen och hålla käklederna i en hälsosam, ej sammanpressad position.
Stack hittade också störningar i kraniet bara genom att känna på olika delar av mitt kranium. Han visade mig och jag kunde tydligt känna hur en sida var högre än den andra. ALF-behandlingen syftar till att korrigera dessa störningar. Jag tycker egentligen att TMD borde kallas CMD eller "cranio mandibular disorder" för om det finns en dysfunktion så kan det innefatta hela huvudet.
Förresten, ett sidospår är att Stack har gjort anmärkningsvärda upptäckter rörande kopplingen mellan Tourettes syndrom och rörelsesvårigheter och käkens position. Se denna video.
Jag har nu använt en ALF appliance i fyra månader. Mitt innermått mellan hörntänderna var 34,5 mm och på denna tid har det ökat med 2,5 mm. Målet är att få 40 mm vilket är det normala. Tandläkaren säger att det inte ska vara några problem att öka 1,5 mm till på båda sidorna. Var sjätte vecka använder tandläkaren en tång för att öppna öglorna lite för att skapa ett väldigt lätt tryck. Detta tryck har stimulerande effekt och främjar tillväxt av benen längs suturerna (kraniets leder). Så ALF:en flyttar inte tänderna utan vidgar benen som de sitter fast i. Så snart överkäken blivit vidgad kommer trycket på underkäken att avta och tänderna kommer att bli jämna av sig själva. Enkelt uttryckt så rättar sig de undre tänderna efter de övre.
ALF:en har också justerats för att expandera min överkäke framåt och även om jag inte har några exakta mått kan jag se en avsevärd skillnad i avståndet mellan näsan och överläppen. Öglorna på sidorna på ALF:en stimulerar framåtväxt. Tandläkaren kallar det för att frigöra mellankäksbenet. Han säger också att alla ben i mitt kranie är bakåttryckta och att spänningarna måste frigöras.
ALF:en har inte gjort ont. Det spände i ungefär två veckor och sedan lättade det så snart benen hade växt. Det har gått nästan fem månader och jag kan se hur jag fått ett nytt ansikte. Jag har en mycket mer markerad haka och redan början till ett brett, hälsosamt leende så jag tror att när behandlingen är klar kommer jag att vara en ny man vilket väl är det enda bra jag kan säga om hela upplevelsen.
Mitt mål är att öppna upp gluggarna efter tänderna som drogs ut och skaffa implantat eller bryggor. Jag kanske kommer att behöva Damon-tandställning för att åstadkomma det men jag vet inte ännu.
Min vänstra sida är den dåliga sidan och p.g.a. att tänderna drogs ut var min tandbåge inte bred nog för att kunna ge nog med utrymme för tungan. Den kunde inte hitta en viloposition i gommen. Tungan är en stor muskel som hjälper tandbågen att behålla sin form varje gång vi sväljer. Om det inte finns plats för tungan kommer bågen att kollapsa. Problemet är att den övre tandbågen även är överkäken vilket är kraniets bas, så man kan få alla möjliga problem.
Jag önskar att folk var mer medvetna om farorna med tandregleringsmetoder som gäller utdragning av tänder och bakåtflyttning av tänder. Informationen måste komma ut eftersom detta fortfarande görs.
Utdragning av tänder och tandställning ledde till gluggar
Johan hade framtänder som stod lite omlott. Egentligen var det inte ett särskilt stor estetiskt problem för honom, men som tonåring ville han ändå ändra det om det gick. Han upplevde att informationen han fick och som beslutet fattades på inte var den bästa. Mycket handlade om hur vanligt ingreppet var, att det sannolikt skulle bli vanligare och att i stort sett alla blev nöjda efteråt. Det gavs ingen prognos om hur man tänkte sig att slutresultatet skulle bli och det informerades inte om eventuella komplikationer.
Fyra tänder drogs ut och Johan hade tandställning i drygt två år. Resultatet blev visserligen att tandraden blev jämn man han upplevde också att hans sexor syntes när han ler, vilket han tycker gjort att tandraden inte ser helt naturlig ut från sidan. Detta problem försökte han senare korrigera hjälpligt med fasader för att få lite av den volym som de tidigare femmorna bidrog med, till skillnad från, som han säger ”de mer flacka sexorna”. Fasaderna kostade 18.000 kronor och det var ingenting han fick hjälp med från Försäkringskassan.
I underkäken har Johan nu ungefär 2 mm stora gluggar på båda sidor där mat alltid fastnar. Utseendet är han inte heller nöjd med, i alla avseenden tycker han att det är sämre än det var från början. Han har fått förklarat för sig att gluggarna inte går att sluta helt, eftersom sexorna inte går att flytta fram mer på grund av att de då kommer att slå emot fyrorna i överkäken.
Han funderar på om hans trångställning hade förvärrats av visdomständerna som senare kom upp men tillägger att han i så fall hellre dragit ut dem.
Tandregleraren som behandlade Johan var några år från pension. Han tror att det som bidrog mest till det misslyckade resultatet var brister i kommunikationen. Som ung människa med stort förtroende för tandläkare och tandreglerare fanns det ingen tvekan för honom om att resultatet skulle bli bra och precis som han tänkt sig. Men från tandreglerarens sida verkade det inte riktigt finnas ork eller lust att i ytterligare ett fall gå in och förklara alla moment, modeller och beräkningar i detalj.
Efter att behandlingen var klar och de ett par gånger tillsammans diskuterat resultatet hade tandregleraren sagt: "Detta borde vi inte gjort." Johan tyckte att det åtminstone var bra att de var överens om den saken.
Stort missnöje efter tandreglering med utdragning av kindtänder
Här kommer en berättelse från Sara som behandlades med tandutdragning och tandreglering mot överbett i slutet av 60-talet. Anmärkningsvärt är att denna metod inte har förändrats nämnvärt sedan dess och att den fortfarande används trots att många inte är nöjda.
Jag sög på tummen ända till jag började skolan. Ett par år senare tog mamma med mig till Tandläkarhögskolan där jag skulle utsättas för tandreglering.
Där sa man att mitt tumsugande hade givit mig ett extremt överbett som tvunget skulle justeras. Dessutom sa man att det skulle komma att bli alldeles för trångt i min lilla mun, då alla tänder kom fram. Överbettet var då 10 mm.
Det började med nattandställning under ett par års tid. Sedan drogs fyra kindtänder ut (samtliga 4-or) och därefter sattes räls på tänderna framför och bakom dessa (3-or och 5-or) i över- och underkäken för att täcka kratrarna efter de utdragna tänderna. Om nätterna hade jag en skena som fästes med ett stort gummiband runt nacken, om dagarna gummisnoddar i munnen.
Efter denna inledande behandling sattes permanent tandställning. Det var mycket smärtsamt, svårt att hålla rent och förutom smärtan då tänderna skulle flyttas skavdes kinderna sönder. Det hjälpte bara en aning med vaxskivorna tandläkaren gav mig för att sätta över de vassa piggarna i tandställningen.
Jag log inte under alla de år jag hade tandställningen.
Jag sov inte särskilt bra. Inte kunde jag äta som andra barn heller, vilket ledde till mobbing och till viss del ätstörningar.
Detta pågick under hela mellan- och högstadiet, omkring 1966 - 1973, men jag är osäker på de exakta årtalen. Hur som helst en mycket känslig ålder och dessutom under en tidsperiod då det var mycket sällsynt med tandställning.
Efter avslutad tandreglering hade avståndet mellan över- och underkäke krympt till 2 mm. Bara några år senare var överbettet detsamma som innan regleringen... Detta kommer sig givetvis av att inflyttningen av överkäken har gjort munhålan ännu mindre och tungan får inte plats utan kilar in sig mellan över- och underkäkens framtänder och flyttar sakta men säkert ut överkäken igen.
Jag har andningssvårigheter.
Jag har en mycket ful profil.
Med åldern har även kinderna blivit mycket hängiga, jämfört med mina jämnåriga, eftersom hela ansiktet dragits ihop med tandregleringen.
Näsan är mycket framträdande.
Jag har mycket liten mun och en fallande haka.
Jag blir snabbt andfådd och kan i princip inte andas alls genom näsan.
Jag sover dåligt.
Så, tack så mycket Folktandvården och Tandläkarhögskolan! Det var bussigt att ni sabbade mina tidiga tonår och alla år som följt därefter.
Sara har gett oss tillstånd att publicera denna bild på hennes profil som den blivit efter tandregleringen.
Lång behandling med vidgad gom
Följande berättelse kommer från en amerikansk kille, Eric, som genomgick gomexpanderingsmetoden omkring 1986. Denna metod är numera väldigt populär i USA och används bland annat i stället för att dra ut tänder. Han visste inte riktigt vad hans diagnos var eller vad som skulle kunnat hända om behandlingen inte genomförts men antagligen hade han för smal överkäke, korsbett och trångt mellan tänderna. Behandlingen påbörjade omkring 8 års ålder och var färdig vid ca 16 års ålder. Den kostade 183.000 kronor med dagens dollarkurs och finansierades till 90% av föräldrarnas sjukförsäkring. Efteråt plockades samtliga visdomständer ut med kirurgi i förebyggande syfte innan han fyllde 18 då han inte längre skulle lyda under föräldrarnas sjukförsäkring. Denna kille har ett liknande utseende som den som dragit ut tänder. Hans munparti är insjunket och näsan är markerad, kinderna är bakåttryckta. Detta kommer sig av att tänder och käkar som flyttas bakåt under tandreglering skapar den här sortens utseende trots att inga tänder har dragits ut. Men en intressant sak är att han inte behövde retainer och att resultatet varit stabilt. Detta beror troligen på expansionen.
Jag genomgick hur mycket tandbehandlingar som helst när jag var liten. Palate expander, avtagbar tandställning med mössa, lip bumper, fem år med räls, flera olika avtagbara tandställningar för bevarande av resultatet (retainers) och bettskena på natten. Det var jättejobbigt! Jag vet inte varför allt detta gjordes men jag antar att tänderna måste passa ihop på något sätt? Och om de överlappar varandra kan man väl få infektioner? Hur som helst kunde vi inte tacka nej till detta eftersom det var nästan gratis för oss.
Som barn påstod de att det inte fanns nog med plats i min mun så de vidgade gommen och flyttade om rubbet. Det tog åratal. Dagen då jag fick min palate expander (klammerplåt eller suturvidgare på svenska) var den dittills värsta i mitt liv. Jag var så rädd. När de aktiverade med nyckeln gjorde det så ont att det svartnade för ögonen. Jag glömmer aldrig hur jag hörde benen i mitt huvud knaka. Sedan fick min mamma göra det den enligt ett schema men jag hade den bara kanske 3-4 månader. När det var klart hade jag en glugg större än en blyertspenna mellan framtänderna. Det såg inte klokt ut.
En lip bumper användes för att flytta bak kindtänderna i underkäken. Jag fick massor av olika retainers jag skulle använda och en av dem gjorde så fruktansvärt ont att jag blev galen. Jag tog till slut en hammare och slog sönder den. När jag haft tandställningen med räls i fem år blev jag så trött på den till slut att jag klippte av trådarna eftersom jag inte pallade med smärtan. Nästan hela min ungdom var full av olika tandregleringsbehandlingar och jag hade ständigt ont i munnen.
Nu har jag ett bett där allting passar ihop. Jag använde också bara den slutliga retainern i två år och har inga trådar på insidan av tänderna. Många år har gått sedan dess och mina tänder är fortfarande väldigt jämna och fina. Vissa tänder är dock alltid helt bortdomnade men jag tror inte att det har med behandlingen att göra? Kanske har jag gnisslat tänder för mycket i mina dagar?
Däremot vågar jag inte gå till tandläkaren efter detta, pallar knappt laga ett endaste litet hål. För ett par år sedan fick jag problem med en kindtand men drog mig så för att gå iväg att jag till slut utvecklade tandröta och förlorade den. Tänderna runt omkring har redan börjat luta in mot gluggen men jag har inte råd med en brygga.
|
|