|
|
|
|
Sneda tänder och behandling
När man pratar om att man har sneda tänder menar man ofta att det är för trångt i munnen, att tänderna ligger ovanpå varandra. Många människor skäms för detta, andra bryr sig över huvud taget inte om det. För många är det här helt och hållet en kosmetisk fråga. Innan du bestämmer dig för om du vill göra något åt det bör du undersöka olika metoder. Låt oss här titta på riskerna med att åtgärda och att inte åtgärda sneda tänder – för det finns faktiskt vissa hälsomässiga problem som kan uppstå. Många tandreglerare föreslår att man drar ut tänder och sedan har tandställning, men det är sällan en bra lösning. I USA har man i stor utsträckning gått ifrån detta tillvägagångssätt (redan för 20 år sedan) men hur bra är de alternativa metoderna?
Varför får man sneda tänder?
Många tror felaktigt att om man har sneda tänder eller tänder som ligger på varandra så har man för många tänder i munnen. I stället är sanningen att det är käken som är för smal. En populär metod har länge varit att dra ut kindtänder (i regel fyra) och sedan täcka gluggarna med de andra tänderna. De utdragna molarerna får på så sätt lämna plats för övriga. Men eftersom det är käkens form och inte antalet tänder som är det underliggande problemet så kommer denna metod bara delvis att ta bort symptomet. Inte nog med det, det finns nu forskare och även tandreglerare som anser att detta kan förvärra problemet! Hur då?
Jo, våra kroppar är gjorda för att ha mellan 28 och 32 tänder. Att då dra ut fyra och flytta bakåt tänderna och faktiskt även bettet och benet bidrar till obalans. Detta gör käken ännu smalare och kan göra den mera V-formad. Ofta har personer med sneda tänder redan en smal och lite V-formad käke vilket inte är idealiskt. Man brukar i stället säga att den bör vara formad som ett U – precis som tungan. Om inte tungan kan hitta en bra viloposition blir man trött i ansiktet. Det finns även risk att tungan hittar en position längre bak mot halsen. Om dessutom underkäken flyttas längre bak för att passa överkäken kan det göra att tungan hamnar längre bak. Dessa saker kan orsaka försvårad näsandning, knakande i käken, stel nacke, huvudvärk och sömnapné.
Jag som gjort den här hemsidan är ett levande bevis på att detta kan hända och skulle därför inte kunna rekommendera metoden med utdragning av tänder och tandställning. Många får idag dock den rekommendationen men jag råder er att verkligen tänka över riskerna innan ni bestämmer er, särskilt ni som misstänker att ni redan har en mycket smal överkäke eller ett ansikte där hakan redan sitter väldigt långt bak.
Alternativ till att dra ut tänder
Fyll i formuläret om du vill få e-post med tips på behandlingar där man kan få raka tänder utan tandreglering eller operation:
Det finns ett alternativ till att dra ut tänder men det är lättast för barn upptill 14 års ålder. Är du äldre än så, gå till sektionen tandställning vuxen för läsa om alternativa behandlingar som kan utföras på vuxna.
Redan för ganska länge sedan i USA har man varit skeptisk till att dra ut tänder på barn för att göra plats i munnen. Man har i stället försökt angripa det bakomliggande problemet – att förstora käken så att den passar till tänderna. Detta anser man är mer naturligt om man tittar på våra förfäder (och primitiva folk) som man tror på grund av bl.a. annorlunda kost inte hade bettfel.
Metoden går till så att man använder en på engelska kallad palate expander eller rapid maxillary expansion appliance. På svenska tycks inget vettigt ord finnas – jag har sett klammerplåt eller suturvidgare. Det är en apparat som sätts i gommen på patienten och görs fast i utvalda kindtänder. I mitten finns en platta med ett hål där man stoppar in en sorts nyckel och vrider om regelbundet (en förälder kan göra detta). Käken vidgas då utåt, i sidled och det kan gå ganska snabbt, ofta på ett par månader. En långsammare vidgare är Quad Helix. När käken blir större får tänderna plats. En glugg mellan framtänderna brukar uppstå och patienten behöver ofta vanlig tandställning med räls efteråt. Detta används allt oftare i USA för att råda bot på sneda tänder och korsbett. I Sverige har man känt till metoden sedan minst 80-talet. Så varför använder man den då inte här i alls lika stor utsträckning?
Det finns några aspekter med metoden som skulle kunna vara svaret på frågan. Kom dock ihåg att det här är mina alldeles egna teorier och åsikter om varför det inte används så mycket i Sverige!
- Den måste utföras på barn. Medan vi är små har benen i gommen inte blivit solida ännu. Skeletten är alltså mer flexibelt ju yngre vi är. Metoden kan användas upptill ungefär 14 års ålder men det blir svårare och svårare ju äldre man blir. Det tycks även göra ondare och ondare ju hårdare benet har växt sig.
- Det är mer oförutsägbart att expandera käken. Vissa patienter svarar bättre på behandlingen än andra.
- Det kan ha något med priset att göra.
- Eftersom man måste göra det innan personen har nått en viss ålder så tycks det mig som om man hellre väntar och hoppas på att personen inte kommer att behöva någon behandling som äldre (något som sällan sker). Detta har numera börjat göras på fyraåringar i USA.
- Vi har färre tandreglerare som kan hantera den här sortens apparater i Sverige, kanske för att tillräcklig efterfrågan inte finns? De används däremot ofta vid käkoperationer – operationer som i många fall säkert kunde ha undvikits om patienten fått hjälp tidigare i livet.
Några andra problem med expanders:
- Hur ont gör det egentligen? Vad är vi beredda att utsätta våra barn för? Hur man upplever det tycks väldigt individuellt även om mycket talar för att åldern spelar stor roll. Men man ska också tänka på att människor utvecklas och växer olika fort. Vissa har sagt att det inte var mer smärtsamt än vanlig tandställning medan jag också talat med sådana som sagt att det gjorde så ont att "det svartnade framför ögonen", "de inte kunde andas", "det var det värsta som de någonsin varit med om" och "de skrek rakt ut och grät". En del föräldrar tycker inte att den här aspekten är så viktig eftersom det i slutändan är värt det vackra och funktionella resultatet men faktum kvarstår att många får tandläkarskräck eller t.o.m. en sorts "tandskräck" eller "smärtskräck". Det är allmänt känt att det som kallas smärtminne kan ändra hur man upplever smärta och kan sänka smärttröskeln. För att ta ett annat exempel: Jag talade en gång med en psykolog som hävdade att det finns så kallade öronbarn (sådana som haft många öroninflammationer och mycket smärta i öronen samt genomgått många behandlingar) som har upplevt behandlingarna nästan som övergrepp och eventuellt utvecklat oförklarlig smärta någon annanstans i kroppen till följd av detta. Notera att det bara var hennes teori men jag tycker påståendet visar på att man kanske inte ska ta alltför lätt på smärtsamma och obehagliga behandlingar när det gäller barn.
- Vissa personer dreglar förfärligt av apparaten och har mycket svårt att prata. Att äta är tydligen en konst i sig. Det finns också de som nästan har kvävts då viss mat har fastnat mellan nyckelhålet och halsen. Barn kan också bli nervösa över det "dramatiska" med nyckeln som ska vridas om. Ibland mår även föräldrarna dåligt över det. Självklart är allt detta individuellt.
- En artikel som förespråkar den långsammare ALF-metoden i stället menar att dessa expanders kan deformera skallen eftersom kraften som tvingar isär käken är så stark att olika ben i huvudet gör plats för att kompensera, vilket kan skapa en kedjereaktion som kan störa balansen i kraniet. Det hela är mycket komplicerat men i korthet kan man säga att om man går emot kroppens egna intentioner så löser man inte problemet på ett djupare plan varför återfall och problem kan uppstå även med denna metod. Läs mer om cranial osteopati under Tandställning Vuxen, en metod som jobbar tillsammans med kroppen och inte mot kroppen. Det finns också folk som sagt att de fått problem med nerver och en knöl på näsan av rapid palate expanders men det är oklart hur det ligger till med den saken.
Här kan ni läsa en blogg av en liten pojke som använder en palate expander.
Det här måste man ta med en nypa salt men förespråkarna av den här metoden hävdar att deras patienter återfaller i mindre utsträckning (alltså att tänderna går tillbaka) jämfört med de som får dra ut tänder. Det låter logiskt i och med att man löser det underliggande problemet med sneda tänder och angriper käken i stället för tänderna – drar man bara ut tänder och flyttar efter finns ju problemet kvar. Men det verkar ännu inte finnas tillräckliga belägg och man måste nog räkna med åldersaspekten, dvs. när expanderingen gjordes.
Finns alternativ till dessa rapid palate expanders? I Sverige använder en del tandreglerare Quad Helix som är en långsammare expanderare.
Det finns också numera apparater som jobbar med cranial osteopati som kan användas även på vuxna och som inte jobbar lika aggressivt och dessutom samarbetar med kroppen. Se nästa stycke.
Vuxen och sneda tänder?
När man växt klart är inte käkarna och gommen lika flexibla längre och det kan vara förkastligt att använda en vanlig expander. Men på senare tid har apparater som baseras på cranial osteopati utvecklas för att åtgärda liknande problem på vuxna. Dessa tycks fungera mycket bra och är inte lika stora och smärtsamma. Läs mer under sektionen tandställning vuxen. Det som presenteras under den sektionen kan även användas på barn.
Sneda tänder i underkäken
För att slippa dra ut något i underkäken om där också finns mycket sneda tänder kan man använda en så kallad "lip bumper". Man utnyttjar då underläppens muskler för att långsamt flytta bak de bakre kindtänderna och på så sätt göra plats. Det är en dyrare, långsam metod som, i stället för att dra ut tänder vilket går väldigt snabbt, ofta tar ett år. Fördelen är att man inte behöver begränsa platsen till exakt en tands storlek utan kan göra precis så mycket plats som behövs. Men om det gör att tänderna flyttas bakåt som så ofta inom traditionell ortodonti kan vissa risker föreligga, menar bland annat anhängare av Orthotropics (korrekt växt utan tandställning) eftersom tungans naturliga utrymme hotas.
|
|