|
|
|
|
Tandreglering - risker
Finns det risker med tandreglering? Är det inte bara att flytta tänderna så är saken biff för resten av livet? Tandreglering ska väl lösa problem, inte skapa nya?
Som med alla ingrepp som görs i vår kropp kan komplikationer inträffa. Naturligtvis kommer dessa inte att drabba alla. Precis som när man genomgår en operation finns det risker även med tandreglering men de kommer inte att slå mot alla patienter.
Då artikeln är lång finns här snabblänkar till respektive sektion:
Tandreglering, återfall och retention
Kosmetiska problem efter tandreglering
Problem med bettet, käkleden och TMJD/TMD
Tandreglering och sömnapné
Tandreglering och visdomständer
Övrigt som tandreglering kan leda till
Eftersom jag får mail varje dag från läsare som är missnöjda med sin behandling eller inte vet hur de ska hitta behandling som är logisk har jag satt upp denna mailinglista där jag återkommer till er när jag hittat något värt att satsa på. Skriv in din e-postadress nedan:
Det är fel att inte informera om riskerna med tandreglering som trots allt finns. Det är vanligt att man hänvisar till risker som t.ex. återfall, förkortade rötter samt vad som kan inträffa om man inte är mer noga med sin munhygien under behandlingens gång. Men de mer allvarliga konsekvenserna brukar man inte ta upp. Fråga din vanliga tandläkare nästa gång om de hört talas om komplikationer efter tandreglering och rådgör med dem. De senaste decennierna har det börjat komma fram allt fler fall som fått problem.
Varför vissa av problemen med tandreglering inträffar kan man läsa mer om på denna sajt, men i korthet går det ut på att traditionell tandreglering bara tittar på tändernas ställning i käken. Men även om man bryr sig om käkens storlek och form vilket är ett steg i rätt riktning, så bör man egentligen titta på hela huvudet som helhet, inte bara munnen. Gör man inte det finns risk för att en hel radda av till synes orelaterade problem uppstår. Många förstår aldrig att besvären uppkommit till följd av tandreglering eftersom de kan vara så vaga eller kan komma flera år efteråt. Komplikationerna kan vara allvarligare än de problem som tandregleringen sökte avhjälpa.
En annan aspekt är att om en sak går fel så uppstår gärna många fel eftersom allt i munnen och huvudet hör ihop. Det kan bli som en kedjereaktion. En amerikansk tandreglerare sa en gång till mig att ett problem i munnen börjar som en sten i skon. På grund av obehaget av stenen börjar man undvika att stödja på foten, vilket i sin tur leder till att benet går snett, vilket påverkar knäet och ryggen och till slut hela kroppen.
Denna lista är inte till för att skrämmas eller på något sätt avråda dig från behandling. Men jag uppmanar dig att försöka bedöma riskerna och ta reda på mer.
Om något händer kan det kosta massor med pengar, i många fall mer långt mer än själva behandlingen gick på.
Vissa av riskerna som presenteras nedan kan vara svåra att bevisa och en del är också teorier. Ofta känner dock patienten själv att ett problem startade till följd av behandlingen men har svårt att sätta fingret på exakt vad som kan ha hänt.
Det har varit allmänt känt ända sedan tandregleringens begynnelse att patienter återfaller, dvs. att tänderna går tillbaka. Särskilt framtänderna i underkäken är benägna att drabbas. För att förhindra återfall brukar man få en sorts natt-tandställning med gom ("retainer") eller trådar på baksidan av tänderna. Det är väldigt olika hur länge man rekommenderar att dessa används. En del tandläkare säger två år, andra säger t.o.m. 30-årsåldern, andra säger hela livet. Patienter rapporterar också helt olika scenarion. En del använder retainers i 20 år och återfaller sedan, andra använder dem väldigt kort och återfaller aldrig. Det hela är som ett sorts experiment och sanningen är att det inte kommer att gå att förutsäga för just dig. Det verkar inte vara mindre risk för återfall ju längre tid man har använt sina retainers.
Man kan fråga sig om det är realistiskt att förvänta sig att folk ska använda sina avtagbara retainers för nattligt bruk i många år, ja kanske decennier. Är det möjligt att alltid planera så man har den med sig när man ska bort? Visst kan man låta göra en ny, men tänderna kan röra på sig inom en vecka även om man använt retention i många år. Man kan trösta sig med att det är ovanligt att det går tillbaka helt (dock vanligt vid natt-tandställningar, "headgear", som flyttar flera tänder tillsammans som en enhet).
Det är väldigt individuellt hur man förhåller sig till det här. En del människor blir förfärade när de inser att resultatet inte är varaktigt utan att aktivt förhindrande av återfall krävs, andra bryr sig inte ett dugg om att det ligger till på det här viset. Hur ledsen man blir vid eventuellt återfall varierar såklart också.
Varför har tänderna en tendens att vandra tillbaka då? På senare år har vissa teorier börjat utarbetas. Dessa handlar om att resultatet inte är stabilt på grund av att munnens funktion inte tas i beaktning vid traditionell tandreglering (t.ex. tungans position när man sväljer). En teori på samma linje gäller att käkarna måste ha rätt storlek, rätt position och vara i balans med kraniet i övrigt. Man kan gå ännu längre och säga att det mest varaktiga resultatet fås då man stimulerar kroppen att "fixa sig själv". Läs mer om detta under andra sektioner på den här hemsidan.
Mer specifika problem som kan uppkomma till följd av återfall och retention:
- Om tänder går tillbaka kan de skapa tryck på kringliggande tänder och orsaka smärta och nötning.
- Trådar på baksidan av tänderna (i synnerhet i underkäken) kan försvåra rengöring och leda till ansamling av tandsten och i värsta fall inflammation i tandköttet och parodontit (tandlossning). Ironiskt nog används ibland retentionstrådar för att ta bort känslan av redan lösa tänder som drabbats av parodontit. Läs mer här. Sidan som länken leder till rekommenderar besök hos tandläkaren var tredje till sjätte månad om man har en tråd och har anlag för tandlossning.
- Dålig andedräkt p.g.a. att man inte kan använda tandtråd vid trådarna och att det fastnar partiklar vid varje måltid.
Har man genomgått en lång behandling med tandreglering och inte får ett utseende man är nöjd med blir man såklart nedslagen. Många låter behandling utföras av kosmetiska skäl men förväntar sig inte att ansiktet kan förändras i takt med att tänderna fixas. Särskilt många klagomål har kommit på behandling där man drar ut tänder men även på all form av tandreglering där man flyttar bakåt tänderna i käken för att åstadkomma ett jämnt resultat. I Storbritannien har vissa fall gått till domstol för att patienterna inte informerats om att ansiktsförändringar kan uppstå och att de inte fått reda på att alternativa behandlingar finns. Läs mer på den berömda Orthotropics-anhängaren John Mews hemsida.
Typiska ansiktsdrag menar man är ett eller flera av följande:
- "Platt" utseende. En eller båda käkarna sitter för långt bak och ansiktet har ingen "volym".
- Diagonal, inåtgående överläpp.
- Hakan hänger för långt bak och man har ingen käklinje.
- Näsan ser ut att sticka ut. Om båda käkarna blivit insjunkna blir näsan mer framträdande.
- Kinder som hänger och bildar veck vid mungiporna.
- Diagonal profil från näsan och nedåt. Bakåtlutande panna.
- Insjunket, smalt och avlångt ansikte framifrån (särskilt vid utdragning av tänder i kombination med tandreglering).
- Tjock underläpp som är positionerad utanför överläppen (lite som när man plutar med munnen när man är sur).
Ett exempel på en som delvis har detta utseende är Celine Dion (som faktiskt också har haft tandställning).
Mycket vacker kvinna men ett bra exempel.
Det kan hända att vissa av dessa drag kan ha funnits från början, t.ex. vid överbett då hakan sitter för långt bak. Men genom tandreglering då man flyttar bakåt tänderna förvärras problemet anser anhängarna av Orthotropics. Det är oklart hur mycket som påverkats av själva tandregleringen men det finns någonting som kallas "facial growth guidance" som innebär att ansiktet guidas rätt medan det växer. De kritiska rösterna menar på att traditionell tandreglering guidar ansiktet fel och att det även kan vara skadligt för hälsan (påverkar andning, käkledens funktion, tungan, nacken, ansiktsmusklerna m.m.) samt att ansiktet fortsätter på samma linje ju äldre man blir.
Bettet är ju det som ska rättas till vid tandreglering – kanske är det den viktigaste uppgiften av alla? Ändå rapporterar många som genomgått behandling att bettet känns obekvämt, inte riktigt passar ihop, att kindtänderna får olika höjd eller börjar luta inåt och vrida sig.
Tandreglering kan användas för att förhindra eller bota käkledsproblem (även kallat TMJD eller TMD). Men många patienter är övertygade om att tandreglering har orsakat deras käkledsbesvär alternativt förvärrat dem. Låsningar i käken, knäppningar, smärta i käken, nackstelhet, ansiktströtthet och huvudvärk är vanliga symptom. Att man gnisslar tänder kan vara en indikation på att det finns en störning i bettet. Många rapporterar att de börjat gnissla efter tandregleringsbehandling men som alltid är det svårt att finna belägg för att det skulle vara så. En förklaring kan vara att även om själva bettet passar ihop så är käkarnas position, form och storlek felaktig och då kan bettet inte fungera normalt i alla fall.
Om ett problem med käkleden redan finns kan det triggas av tandreglering även om behandlingen syftar till att korrigera just det problemet.
Återigen en teori som långt ifrån alla experter på ämnet vill kännas vid är att tandreglering som syftar till att flytta bakåt tänder och som gör tandbågarna smalare och V-formade kan leda till försvårad andning och sömnapné. På en hemsida om tandreglering och ansiktets utveckling finns massor av information om detta (titta särskilt på röntgenbilderna av luftvägarna).
Min amerikanska tandreglerare sa till mig: "Visdomständer är konstiga, man vet aldrig vad de hittar på. De kan t.ex. få för sig att komma upp när man drar ut eller flyttar en närliggande tand. De är mycket opålitliga och oförutsägbara."
Ändå verkar det som om många metoder inom traditionell tandreglering lär ut att man ska göra plats för visdomständerna och offra andra tänder för att de ska komma fram. Att hoppas på att alla visdomständer ska komma upp korrekt kan vara riskabelt. De tänder som inte möter en annan tand i över- eller underkäke kommer inte att kunna användas. Det finns nu forskare som dessutom hävdar att det som man sagt tidigare om att visdomständerna kan börja trycka på de andra tänderna och göra dem ojämna igen är en myt. Även om dessa rön är felaktiga så är det inte säkert att visdomständerna får plats bara för att man tycker att man skapat rum för dem.
Om man hellre drar ut kindtänder för att det går snabbare och billigare att fylla igen gluggar med andra tänder än att flytta bakåt stora molarer vet jag inte. (För att flytta tänder längst bak i käken bakåt krävs en helt annan kraft medan man om det ligger en glugg mellan tänder kan ta kraft av själva de inbördes tänderna.) Ingetdera kan rekommenderas av mig som gjort den här hemsidan då det i båda fallen kommer att leda till bakåtflyttning av tänder.
- Tänder som flyttas får kortare rötter – i 90% av fallen och upptill 2,5 mm. Vad detta kan ha för betydelse vet man ännu inte. En teori har bl.a. varit att om man slår ut en tand går den inte lika lätt att fästa tillbaka.
- Om man har tandställning en längre tid kan läpparna fastna i fästena när man ler och pratar. Man tränar då in andra sätt att le och prata på, t.ex. snett vilket kan stanna kvar i muskelminnet så man hädanefter alltid ler och pratar "snett". Bör dock kunna tränas bort.
- Fobi och tandläkarskräck. Många som fått tandreglering känner att "det räcker nu, för en livstid framöver" trots att de vet att man inte kan tänka så. De struntar i att t.ex. laga hål eller låta undersöka sig. De drar sig för att gå till vanliga tandläkaren efteråt, många gånger i åratal. De kan få en känsla av att de inte vill att någon ska röra vid deras mun eftersom det påminner dem om någonting obehagligt.
- Man kan få allergi och utslag av materialet i tandställningarna.
- Emaljen kan skadas av tandställningen och det är allmänt känt. Det kan bli dyrt att åtgärda. Googla på "enamel and braces" för att läsa mer.
- Tandregleraren kan ha en annan åsikt än du och det kan vara svårt att kommunicera mellan experter och lekmän. Ibland kan man få göra val mellan kosmetik och funktion och då är det viktigt att man är överens. Men det är vanligt att tandregleraren tar beslut över huvudet på patienten, särskilt i de fall då hela behandlingen initieras av Folktandvården och betalas av Landstinget.
- Alltför stora mellanrum mellan vissa tänder kan uppstå och dessa kanske inte märks innan man tagit bort tandställningen. Ställen där stora matbitar kan fastna. Kan vara ganska svårt att åtgärda om man inte vill ha tandställning igen.
- En oförutsedd risk med rapid palate expanders är enligt den här artikeln är att de kan påverka barn neurologiskt. När spänning uppstår i membransystemet tvingas hela skallen anpassa sig till kraften. Men skallens system kan inte anpassa sig så snabbt och det orsakar störningar i benen och membranen som kan leda till neurologisk dysfunktion hos patienten. På grund av att käken vidgas så snabbt stimuleras abnorma nervimpulser till centrala nervsystemet. Artikeln är kritisk till att tandläkare och tandreglerare inte har någon kunskap om dessa system eller den här anatomin utan att de behandlar patienter som om deras huvuden vore "ett solitt block gjort av ben". De gör sig därmed skyldiga till att "bryta mot naturens arkitektoniska principer". Även om den yrsel, den oro och de koncentrationsstörningar som påstås kunna uppstå av den här typen av tandreglering verkar vara tillfälliga och försvinna när apparaten tas ut så visar artikeln ändå på att denna metod går emot naturen på sätt som vi kanske ännu inte är medvetna om.
En fara med alla risker och komplikationer som kan uppstå är att det kan vara oerhört svårt att få ersättning såvida felet inte är helt uppenbart (t.ex. utdragning av fel tand). Att bevisa att ett problem har uppkommit till följd av tandregleringen är i de flesta fall omöjligt, särskilt som de kan uppstå åratal senare. Räkna med att du själv får stå ekonomiskt för reparation av komplikationer.
|
|